Om jag ska spela på kommentaren att jag och mitt hår är som en kärlekshistoria så kan man säga att vi har bråkat... Vi kommer inte alls överäns för tillfället. Hen ska bara ha och ha. Mer färg, annan färg, starkare färg, coolare färg, mer framträdande färg, mindre framträdande färg, naturligare färger... Jag vet varken ut eller in! Idag stod jag och shamponerade håret med överdrivet mycket shampo 2 ggr för att få ur färgen som jag tycker är för mörk/för neon/ för cerise. Shampolöddret var rödlila och fanns överallt!! Att jag är missnöjd å så beror nu inte på att personalsamordnaren på jobbet skrattade åt mig och pekade på mina "konstiga färger" för er som nu tror det. Fast det gjorde ju inte situationen bättre. Det kan vara känsligt det där med hår...för vissa... :)

Jag har några gånger kvar att shamponera håret nu innan mina ManicPanic färger är borta. Under tiden får jag fundera ut vad jag ska ha för färger härnäst. När jag har tvättat ur färgerna kan jag ge mig fan på att jag vill ha samma färger igen...

 

Om det är mycket stavfel i texten så är det för att jag inte riktigt kan SE vad jag har skrivit. Jag verkar nämligen börja få dålig syn på äldre dar... Jag som alltid varit så nöjd och skrytit om mina falkögon. Men den tiden verkar vara förbi. Det är speciellt när jag sitter såhär. Skriver på trådlösa tangentbordet medan vi har TV:n som dataskärm. 51" plasma-TV. Jag frågar J om det inte är så att bilden på TV:n är suddig. Men han insisterar på att det är den finaste bild du kan få. Så jag börjar väl bli närsynt....