Igår åkte jag ut till Långben som planerat. Mötte Anna där (en utav de TRE Annor som vistas ute i stallet). Vi bestämde oss för att ge oss ut på en uteritt ihop. Det var härligt! Massa snö som vi pulsade fram i ute i skogen. När vi kom tillbaka till stallet efter en timma kände jag reflexmässigt efter mobilen. Den var inte i fickan. Korkade jag som ger mig ut och skrittar, travar och galopperar med mobilen i fickan på en luvtröja...utan dragkedja....
Den var alltså någon stans ute i skogen i 2 dm snö. Awesome!!! :( Vi begav oss iaf iväg för att leta. Tog bilen så långt det gick, men på skogsvägarna fick vi gå. Anna ringde till den hela tiden. Men vi hörde inget. Till slut kom hon direkt till röstbrevlådan...den var död.. Vi gick hela vägen där vi hade ridit. Inget. Sedan vände vi för att gå tillbaka till bilen. Där hade jag förlorat hoppet. Började tänka på allt jag hade i min mobil!!! Hela mitt liv. Bilder, kalender, inlogg, mail... När vi nästan var framme vid bilen igen får jag syn på något längre fram. Jag börjar inte hoppas. Men när vi närmar oss ser jag att den ligger där!! Svart med färgglada dödskallar på. Lättad. Glad! När jag åker hem från stallet sätter jag på sätesvärmaren på passagerarsidan och lägger mobilen där. Efter en stund vaknar den till. It's alive!! Dont ever leave me again!!